Att skilja på en gammal och en nyare kobratelefon och hålla den på rätt sätt.

Alla vi som är uppvuxna med en telefon som satt fast i väggen och bara kunde användas till telefonsamtal kommer säkert ihåg kobratelefonen, en spännande nyhet som ändrade uppfattningen om hur en telefon skulle se ut. Tidigare telefoner av svart bakelit var ganska klumpiga med en lur som lyftes av när man skulle ringa upp eller besvara ett samtal. Men nu fanns plötsligt en telefon med både telefonapparat, nummerskiva och lur i ett. LM Ericsson lanserade telefonen 1956 och den blev snabbt populär och ett måste i designmiljöer; de första beställningarna övertecknades med 500 procent. Den som lyckades få igenom sin beställning av den eftertraktade telefonen hos Televerket måste sedan, innan den kunde tas i bruk, invänta en montör för att få den separata ringklockan upsatt på väggen.

Telefonen lanserades också internationellt och blev en succe till och med i USA. I början var telefonbolagen i USA skeptiska till att tillåta Kobran i sina nät men gav så småningom med sig. Till att börja med blev den tillåten på sjukhus då den var bekväm att använda för sängliggande. I USA försökte telefonbolaget Bell att designa en telefon som skulle konkurrera med Kobran. Den kallades Trimline men den blev inte samma succé som Kobran.

Tidig Trimline telefon från Western electric. Foto public domain

Kobra är egentligen ett smeknamn som givetvis kommer av likheten med en Kobra orm som vaksamt har rest sig, det riktiga namnet är Ericofon. I USA kunde kunderna välja mellan 18 olika färger medan vi i Sverige fick välja mellan röd, blå, grå, grön och benvit. Kobran var en fantastisk framgång och omtalas som en av de 20 viktigaste industridesignerna under 1900-talet, till och med på MOMA, konstmuseet i New York, finns ett exemplar. Det gavs även ut ett frimärke med svenska uppfinningar där Kobran är avbildad tillsammans med trepunktsbältet för bilar och den trekantiga mjölktetran.

Från början tillverkades telefonen i två delar med en längsgående skarv. Denna äldre typ av Kobra är cirka 23 cm hög men runt 1960 började telefonen göras i ett enda stycke. Detta krävde en ändring i utseendet så att den översta delen fick en annan vinkel och telefonen blev nu cirka 21 cm hög. Om du har en Kobra så kan du se om den är av äldre eller yngre typ.

Den äldre typen av telefon till vänster

Utformningen av Kobran var ett samarbete mellan flera designers, bland andra Ralf Lysell, Hans Gösta Thames och Sven Ture Åberg som arbetade under ledning av Hugo Blomberg. I USA hade Blomberg redan 1946 tagit patent på en prototyp som sedan utvecklades under flera år innan den slutliga versionen av Kobran hade testats och godkänts av LM Ericsson.

Telefonen tillverkades fram till till 1972 men till LM Ericssons 100-årsjubileum 1976, designades en ny variant som uppdaterades med display för nummerpresentation och knappsats. Denna telefon blev dock ingen succé.

Kobratelefonen har nu börjat tillverkas igen med modern elektronik och knappsats under namnet Scandiphone.

För bara för 10 år sedan var Kobran ett samlarobjekt som kunde säljas för upp till 1 000 – 1 200 kronor. I dag verkar marknaden vara mättad och antalet samlare har minskat så att man idag kan få tag på ett exemplar i någon av de vanligaste färgerna för 100 – 300 kronor, något mer kan man behöva betala för en ovanligare färg.

Om du undrar hur man ska hålla en kobra rätt så kan du se det nedan på bilden från patentansökan.

Eftersom jag inte längre ringer med Kobran så kan den i stället göra tjänst som lampa med hörtelefonen utbytt till en ledlampa.

1 kommentar

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *