Auktionsfynd


På auktion kan det bli väldigt dyrt eller väldigt billigt om det inte blir normalpris. För en tid sedan hittade jag ett par barockljusstakar i mässing på auktion. Stakarna hade tydligen gått av och var klumpigt lagade med tenn men i övrigt är de helt underbara och från ca 1750. Normalpris på en auktion ligger på ca 3000, men jag chansar och lägger ett lågt bud på 600 kronor.
När jag just har glömt bort det hela får jag till min glädje veta att jag vunnit auktionen för bara 600 kronor, rena fyndpriset. Spänningen är stor när jag ska öppna paketet och jag kan snabbt konstatera att ljusstakarna är mycket fina och har en patina som bara kan uppstå genom att de brukats under hundratals år. Kan jag nu bara få bort tennlagningarna så kommer de bli ännu finare.

Hemma i verkstaden börjar arbetet med att smälta bort tennet med hjälp av en varmluftspistol som ger 600 grader. Efter lite finputsning är nu nästan allt tenn borta och jag kan börja laga dem med kemisk metall bestående av två komponenter som bakas ihop till en massa som, när den har stelnat, blir hård som metall. På den här typen av ljusstakar är ljuspipan sammanfogad med foten med hjälp av en grov handfilad gänga som efter århundranden av skruvande har blivit utsliten. Jag fyller ut även de slitna gängorna med kemisk metall så att ljusstaken blir stabil. 

Nu ska jag leta fram ett par vackra stearinljus, tända dem och luta mig tillbaka och känna att jag har gjort en kulturgärning genom att efter bästa förmåga ha återställt stakarna till deras ursprungliga utseende. Tänker på att just de här ljusstakarna kanske vid tiden för Gustav III födelse kan ha stått på hedersplatsen i en låg stuga på landet när husfar läste högt ur bibeln i skenet från ljusen. När kungen mördades hade de kanske redan hunnit ärvas av nästa generation. Senare kan de kan ha blivit undanställda på en vind när elektriciteten gjorde sitt intåg, för att till sist plockas fram igen när levande ljus blev en inredningsdetalj i stället för en ljuskälla. Av en slump har de här vackra ljusstakarna nu hamnat i min ägo, men jag får ju faktiskt bara låna dem av kommande generationer som förhoppningsvis får njuta av dem i ytterligare några hundra år, så jag hoppas att min lagning ska hålla länge.

2 kommentarer

  1. Vilken underbar historia om dina ljustakar! Du får komma hit och laga min mammas gamla ljusstake!
    Annika

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *