Påvens 35,5 ton tunga järnport

Några hundra meter från järnvägsstationen San Pietro i Rom går ett järnvägsspår fram till muren runt Vatikanstaten. Spåret går på en hög järnvägsbro och från gatan ser man inte infarten till Vatikanen. En hög mur som omger sidorna av järnvägen hindrar insyn, men om man klättrar upp för en trappa på ena sidan av bron borde man kunna se platsen där järnvägen går rakt igenom Vatikanens ogenomträngliga mur. Spänd på om det ska gå att se något, eller om det även här är stängt för nyfikna blickar, tar jag mig uppför den långa trappan. Det visar sig att man faktiskt kan se den 35,5 ton tunga järnporten som är inbyggd i muren. Porten består av två skjutdörrar som kan öppnas för hand eller med hjälp av en motor. Porten, som byggdes under påven Pius XI pontifikat, är mycket imponerande. Den är utsmyckad med en rad små pyramider med spetsarna riktade utåt och ett mönster av stora romber breder ut sig över hela porten. Mitt ovanför porten kan man se påvens vapen. Järnvägen tillkom som en del av det så kallade lateranfördraget 1929 mellan Mussolini och påven och syftade till att underlätta transporter till och från Vatikanen. Med bilens inträde minskade järnvägens betydelse och den har använts i mycket liten utsträckning.

När jag står och betraktar den massiva järnporten blir jag onekligen nyfiken på vad som kan dölja sig bakom den och varför Vatikanen behöver stänga in sig bakom en så kraftig port men en järnväg kräver väl en järnport.